Maja Atterstig

Urvalet från Byn – work in progress

Jag känner också så väl igen de här tankegångarna hos mig själv. Rädslan för att bli ifrågasatt, ställd mot väggen. Att bli inträngd i ett hörn. Att bli stående som ett fån, helt aningslös och naiv. Det slåss jag mot hela tiden, att försöka tro på mig själv, lita på min förmåga och våga. Våga. Våga. Saken är ju att det finns ingen som kräver något av mig. Ingen som förväntar sig något. Jag har ingen beställare och ingen deadline. Om jag skulle vilja kunde jag bara gräva ner allt material i en byrålåda och aldrig mer prata om det. Låtsas som om ingenting eller bara förklara att arbetet handlade om att utföra det, inte om att komma upp med ett resultat i form av utställning eller bok eller liknande.

Horisontlinjen

Första tiden, att inte kunna slappna av, lyssna efter den, titta på den, fastna med blicken långt därborta
vaknar mitt i natten, hör den vråla, kasta vattenmassor mot klipporna nedanför, går ut på balkongen, stirrar blint ut i det…

Filmerna från byn – work in progress

Cirka två veckor efter hemkommandet dimper dem ner i brevlådan, de sjuttioen framkallade filmrullarna. Jag lägger dem på byrån i hallen. Återgår till middagslagandet med Moa, pratar om annat, glömmer nästan bort dem. Senare på kvällen upptäcker jag det tjocka…

Vikten av arbete

Fredagen den nionde december vägde och paketerade jag mitt arbete för att sedan ta ett djupt andetag och överlämna det till postens händer för transport till Team framkallning i Stockholm.

10 veckors fotograferande resulterade i 71 rullar exponerad film. 852…

De sista invånarna – In order of appearance

En text i efterhand kan aldrig bli så som den blivit om den skrivits på en gång, direkt efter det inträffade. Så jag är ärlig nu och tänker inte försöka ge sken av att den här rapporten skrevs på ön,…

Självbilden

64 självporträtt fotograferade mellan 1 september och 29 november blev det. 65 bilder av mitt morgonansikte.
Det är en fin samling. Ett dokument över tiden och en förändring. Jag ser allvarlig ut på de flesta, en sorts nollställdhet. I…

Byn – Any colour you like

Tur kan man säga. Tur att jag råkade in i honom. Tur att det regnade. Tur att han var snäll och välkomnande. Tur att jag gick dit trots att jag mådde skit.

14 nya invånare i byn – Work in progress

Det har blivit dags för en uppdatering i persongalleriet. Invånarna i den här byn, i det här skådespelet, de bara ökar. Sedan i söndags har jag fångat både vissa av huvudkaraktärerna och en del med mindre framträdande roller men med lika stor betydelse. Tanken från början var inte att gå så djupt in i de här personerna i texten men det finns så väldigt mycket att prata om så jag lät mig själv göra det. Sedan är det upp till dig om du vill läsa om dem eller ej. Men jag skulle nog ändå rekommendera dig att ta dig tiden, i alla fall om du är intresserad av hur arbetet går till här i byn.

Byn – arbetet

Vi går in i november och arbetet i byn fortsätter på samma sätt. En klassisk arbetsvecka, måndag till fredag, har passerat sedan jag sist la upp bilder här. Det här blir en summering av det jag sett under de här…

Byn – Utkanten

Gick under den nybyggda motorvägen till utkanten. Det finns en osynlig varningsskylt där som säger att inträde sker på egen risk. Jag tänker att laglöshet råder där på andra sidan. Någon eldade bakom en mur. Brun rök som luktade giftigt och gjorde mig tung i huvudet steg upp mot himlen. En vit katt med smutsbruna tassar smet in genom ett rör. Jag gick mot det som jag trodde var det sista huset.